Rymdstyrelsen

Den 3 augusti 2026 återinträdde Odin i jordens atmosfär och brann upp efter 25 år i omloppsbana. Därmed avslutades ett av de mest framgångsrika forskningsuppdragen i svensk rymdhistoria.

Läs mer på bloggen idag:

Svenskledda satelliten Odin har avslutat sitt uppdrag efter 25 år i rymden Den 3 augusti 2026 återinträdde Odin i jordens atmosfär och brann upp efter 25 år i omloppsbana. Därmed avslutades ett av de mest framgångsrika forskningsuppdragen i svensk rymdhistoria.

Det börjar dra ihop sig till solförmörkelsen, men få är de som lyckats lägga vantarna på ett par riktiga solförmörkelseglasögon. Misströsta inte. Ta en discokula istället!

Det låter kanske mer som fest än astronomi, men en diskokula kan faktiskt vara ett riktigt bra sätt att följa en solförmörkelse.

I en internationell studie, där bland andra Robert Cu***ng vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers deltog, testades diskokulor vid publika solförmörkelsevisningar. De små speglarna på kulan kan projicera bilder av solen på en vägg eller annan yta. När månen glider framför solen förändras också ljusfläckarnas form.

”Det visade sig att en diskokula funkar hur bra som helst i nästan alla lägen. Det är bara att sätta den i solskenet, så skickar den ut små ljusfläckar i rummet eller på en vägg så att man kan följa solförmörkelsen medan den händer. Och så blir det ju lite festligt också”, säger Robert Cu***ng till TT.

Och kom ihåg: titta aldrig direkt på solen. Använd de där exklusiva särskilda solförmörkelseglasögonen eller bjud upp till dans under discokulans sken.

Som vi skrev i ett tidigare inlägg ska man hålla tummarna för klar himmel när solen går ner på onsdagen den 12 augusti. Detta för att månen kommer blockera runt 80 procent av solen i en partiell solförmörkelse, något som inte händer speciellt ofta. Vår uppmaning nu är att stanna kvar ute när solen väl gått ner, det är nämligen dags för nästa himlafenomen: meteorregnet Perseiderna.

Perseiderna återkommer varje år när jorden passerar genom ett moln av stoft och små partiklar som kometen 109P/Swift-Tuttle lämnat efter sig. När partiklarna träffar jordens atmosfär i omkring 59 kilometer per sekund hettas de upp och skapar de ljusstreck som vi brukar kalla stjärnfall.

I år når Perseiderna sitt maximum under natten mellan den 12 och 13 augusti. Och förutsättningarna är ovanligt bra. Det är nämligen nymåne, vilket betyder att inget starkt månsken stör den mörka natthimlen.

Under riktigt bra förhållanden kan Perseiderna bjuda på uppemot 100 meteorer i timmen. I praktiken ser man oftast betydligt färre, men chansen att få syn på fler stjärnfall än andra år är ändå god.

Hur ska du då göra för att få syn på stjärnfallen?

Jo, efter middagen tar du en filt under armen och din bästa kompis i handen och tillsammans hittar ni en fri horisont som breder ut sig mot väster. Där njuter ni av solnedgången och solförmörkelsen innan ni lägger er på filten och väntar in mörkret, ljuset har nämligen gjort sitt nu. För ju mörkare himmel, desto fler av de svagare meteorerna kan du se. Aktiviteten ökar under natten och de bästa chanserna kommer efter midnatt och fram mot gryningen. Du behöver varken teleskop eller kikare. Tvärtom är det bäst att använda ögonen eftersom du då ser en så stor del av himlen som möjligt.

Namnet Perseiderna kommer från stjärnbilden Perseus, eftersom meteorerna ser ut att stråla ut från en punkt i den delen av himlen. Men du behöver inte leta efter Perseus. Meteorerna kan dyka upp över hela himlen.

Så om vädret är med oss den 12 augusti finns det all anledning att njuta hela natten av rymden ovanför oss.

På onsdag kväll väntar ett av årets stora himlafenomen. En total solförmörkelse sveper över delar av Europa och Nordatlanten när månen passerar framför solen. Om du ska se en solnedgång i sommar är det denna, och måtte nu vädret vara med oss.

Den som befinner sig längs förmörkelsens smala totalitetszon kan se månen täcka hela solskivan. Zonen går över delar av Grönland och Island och fortsätter sedan över en liten del av nordöstra Portugal och Spanien. I Spanien kommer himlen bli mörk över stora delar av landet och vidare över Balearerna. Det blir den första totala solförmörkelsen som kan ses från det spanska fastlandet sedan 1905. För Europas fastland är det den första sedan 2006.

Även här hemma i Sverige får vi dock vara med på ett hörn. Hos oss blir förmörkelsen partiell, men en stor del av solen kommer faktiskt att försvinna bakom månen.

I Luleå når förmörkelsen sitt maximum omkring klockan 19.45, i Stockholm 19.56 och i Göteborg 20.00. Då är omkring 80 till 83 procent av solens yta täckt. Förmörkelsen börjar strax före eller efter klockan 19 beroende på var i landet du befinner dig och pågår i totalt nästan två timmar.

Eftersom solen står ganska lågt vid den här tiden är det bra att hitta en plats med fri sikt mot väster, så att inga hus eller träd stör. Spana efter din närmaste kulle eller takbar och ta dig dit helt enkelt.

Vid en total solförmörkelse täcker månen hela solskivan. Himlen mörknar och solens yttre atmosfär, koronan, blir synlig. Här i Sverige kommer vi inte riktigt dit. Trots att mer än 80 procent av solens yta täcks kommer himlen fortfarande att vara ljus.

Och viktigast av allt: titta aldrig direkt på solen utan rätt skydd. Använd godkända solförmörkelseglasögon. Vanliga solglasögon räcker inte.

I morse fick månen sannolikt en ny, människoskapad krater.

Tidigt på onsdagsmorgonen beräknades ett uttjänt raketsteg från en Falcon 9 slå ner nära kratern Einstein, vid den västra kanten av den månsida som är vänd mot jorden.

Det handlar inte om en hel raket, utan om raketens övre steg. Raketdelen var omkring 13,8 meter lång, vägde cirka 4 000 kilo och färdades med ungefär 8 700 kilometer i timmen när den träffade ytan.

Raketsteget användes i januari 2025 för att skicka Firefly Aerospaces månlandare Blue Ghost och det japanska företaget Ispaces landare Hakuto R mot månen. När raketsteget hade utfört sin uppgift blev det kvar i rymden. Sedan dess har gravitationen från jorden, månen och solen påverkat dess bana, som till slt ledde rakt mot månens yta.

Nedslaget innebar ingen fara för människor, farkoster på månen eller oss här på jorden. Månen träffas regelbundet av naturliga meteoroider. Den här gången visste forskarna däremot mycket om föremålets storlek, massa och hastighet. Det gör nedslaget till ett ovanligt tillfälle att studera vad som händer när ett känt föremål träffar månytan.

Själva nedslaget var troligen svårt att se från jorden eftersom det skedde på en solbelyst del av månen. Däremot kan material som kastades upp över månranden ha synts mot den svarta rymden. Beräkningar visar att det centrala stoftmolnet kan ha nått upp till 100 kilometer över ytan.

Den sydkoreanska månsonden Danuri skulle försöka observera nedslaget direkt. NASA Lunar Reconnaissance Orbiter ska också fotografera platsen före och efter, så att forskarna kan mäta den nya kratern. Vi kommer få veta senare hur det gick.

Raketsteg har kraschat på månen förr. Under Apolloprogrammet styrde NASA medvetet flera raketsteg mot ytan för att skapa vibrationer som kunde avslöja mer om månens inre. År 2009 användes ett raketsteg i uppdraget LCROSS för att slå upp material ur en krater nära månens sydpol. Där hittades tecken på vattenis.

Dagens nedslag var däremot inte planerat. Sådana händelser är fortfarande ovanliga, men frågan om rymdskrot runt månen blir allt viktigare när trafiken dit ökar.